Det nordliga har i århundraden föreställts och framställts av västerländska målare och författare. Med en gradvis ackumulering av diskursiva lager har det med tiden lett till att det har uppstått ”föreställningar om det nordliga” – oavsett om det nordliga är norra Skandinavien, Grönland, Ryssland eller det höga Norden eller polartrakterna. I själva verket nådde västerländska upptäcktsresande Nordpolen först för hundra år sedan, vilket har medfört att ”det nordliga” har konstruerats utifrån ett dubbelt perspektiv: ett utifrånperspektiv – konstruerat utifrån de västerländska framställningarna – och ett inifrånperspektiv – konstruerat utifrån de nordliga kulturerna (inuiter, samer, cree etc.). De förstnämnda framställningarna var ofta stereotypa och de senare ignorerade, så om vi vill studera ”det nordliga” ur ett helhetsperspektiv måste vi ställa oss två frågor: Hur kan man definiera och förstå ”det nordliga” genom det föreställda? På vilka etiska principer bör en analys som siktar mot en helhetssyn vila, som särskilt inkluderar de perspektiv som tidigare har negligerats av det sydliga? I artikeln besvarar författaren dessa två frågor, först genom att definiera föreställningarna om det nordliga och därefter genom att föreslå ett integrativt program för att ”rekomplexifiera” det kulturella Arktis.

Édition multilingue en suédois

Flerspråkig utgåva på svenska, men också på norska, danska, ryska, franska, engelska och nordsamiska.